Gästidrotten: Orientering

De senaste tre åren har Svenska Orienteringsförbundet besökt Parasportskolan en eller två gånger varje termin.

– På Parasportskolan möter vi helt nya målgrupper som vi inte har jobbat med förut. Förutom barnen med funktionsnedsättning möter vi även deras syskon, föräldrar och assistenter och kan presentera vår verksamhet, säger Helena Hehlke, ansvarig för paraorientering på förbundet. 


Samarbetet med Parasportskolan har gett både nya utövare och fler människor som engagerar sig i orientering.

– Vårt mål handlar inte om att alla ska springa i skogen utan om att hjälpa till så att alla kan hitta ut på helt egna villkor, säger Helena Hehlke.

Första gångerna på Parasportskolan skapade de orienteringsaktiviteter inomhus med en kon-labyrint i idrottshallen. Deltagarna fick en karta över hallen med alla mattor, bänkar och pingisbord inritade.

– Det här är ett bra första sätt att komma i kontakt med en karta. Lär man sig att läsa en karta blir man mer självständig, säger hon. 


Orienteringsförbundet har även skapat karttecken-stafetter och stadsorientering utomhus för Parasportskolans deltagare.


– Distanserna är ofta korta vilket gör att tröskeln blir lägre. Det är enklare än man tror att nå den här målgruppen. Det handlar om att avdramatisera, sänka trösklarna och anpassa övningarna.

Inom orientering finns även grenen precisionsorientering som är framtagen främst för personer med rörelsenedsättning.

– Då rör man sig på tillgängliga vägar i skog eller parkmark där en rullstol, permobil eller andra hjälpmedel kan ta sig fram. Det gäller att kunna kartan för att med hjälp av den hitta vilken som är rätt kontroll, av flera olika alternativ.

Precisionsorientering är en av fyra grenar inom orientering. De övriga är orienteringslöpning (där stadsorientering ingår), skidorientering och mountainbikeorientering.

– Vi har även tagit fram motionskonceptet Hittaut där man kan plocka kontroller, så kallade checkpoints, digitalt med hjälp av en app eller en papperskarta.

Föräldrarna fick beskedet att Ted har tetrasomi 18p-syndrom, en kromosomavvikelse, när sonen bara var fyra dagar gammal. För Ted innebär det att han bland annat har intellektuell funktionsnedsättning, rörelsenedsättning, autism och epilepsi.

– Ted är glad, envis, vet vad han vill och visar det tydligt. På Parasportskolan utmanar han sig själv motoriskt och han har även börjat utmana sig socialt och kommunikativt. Han är ickeverbal men vill göra sig förstådd och är intresserad av människor, säger mamma Ingela.

Ofta är föräldrar och syskon med när Ted tränar på Parasportskolan. Lillasyster Lo gillar, precis som Ted, att testa alla olika idrotter som finns framdukade. Medan föräldrarna börjar spela pingis med Ted gör hon konster i de romerska ringarna.

– Jag som förälder älskar att vara i sådana här sammanhang. Här träffar vi andra som är i samma situation och knyter kontakter. Trots att alla barn har olika diagnoser så är det från andra föräldrar som jag har fått de bästa tipsen och råden, inte av vården eller olika instanser, säger Ingela och fortsätter:

– Här kan dessutom hela familjen göra roliga saker tillsammans utan att någon stirrar på Ted. Särskilt hans storebror tycker att det är jobbigt att folk glor så mycket, säger mamma Ingela. 

Text Mia Sjöström – Bild Ari Luostarinen